Att ga over an efter vatten

Sao Paulo and Rio de Janeiro was good but internet free. Right now I'm in an internet café in northern Argentina, so this will have to be a brief entry.

After spending a sunny week in Rio with some other people from the team I went on a 24-hour buss ride to Foz do Iguacu in southern Brazil. I arrived yesterday and it's been raining for two days straight. The place is famous for a huge water fall (The Iguacu falls) so I've been watching a lot of water in the rain. Yesterday I saw the falls on the Brazilian side and today I crossed the border to Argentina and Puerto Igusú, where I am now. It's a nice town, but not too much to do. I've mainly been walking around the town in the rain and sorting out some practical issues. Tomorrow I will visit the falls on the Brazilian side and then head on to Buenos Aires in the evening.

Time to get started... again?

Japan was amazing! Too much for words, really. My idea was to blog and keep everybody at home updated. Somehow, I only really felt the need to do that the first two weeks (while I still felt a bit homesick). After that I had too much fun to spend time writing about it, and since people stopped leaving comments I thought no one read it anyway.

After coming back, I've been scolded for being too bad at updating this thing. So I will make a new attempt this time, but no guarantees on regular updates.

Tomorrow I am going to Brazil for the WKC. Still can't believe it. After that I will be in Rio de Janeiro for a week with some people from the team. My friends will return home and I will continue my journey on my own. I plan to head down to Argentina as soon as possible via the Iguassu falls. Then to Buenos Aires, where I'm really keen on checking out tango. From there I'll hop over Rio de la Plata to Uruguay and Montevideo. Maybe out to the Atlantic coast as well.

In the end of September I'll be in Córdoba for 4 weeks where I will study Spanish and do volunteer work with Fundación AFOS. Really looking forward to that. After my course ends I will cross over the Andes via Mendoza to Valparíso and Santiago in Chile.

And it's not over there. I'll fly from Chile to Miami, to Atlanta, to Albuquerque. Maybe Grand Canyon. Thanksgiving in San Fransisco and the grand finale in Vancouver. I'll come back home in time for Christmas.

Thinking of the distance I get scared. But it will work out. It is always hard to leave. I f*cking hate leaving. Once I get started though I hope I will have so much fun I won't have the time to feel homesick. =)

Bergsgetter!

Idag har Pernilla varit en bergsget! För idag klättrade jag, Dan och Drew upp för ett berg som ligger åt samma håll som lantbruksområdet. Äventyret tog oss 3½ timme och vi var rejält trötta i benen efteråt. Men det var det värt, för det var ett äventyr. Bredvid ser ni utsikt över Kyoto. Vi bor nånstand bland de 3 kullarna till höger. Högst upp på berget fanns en Shintohelgedom och bakom den ledde en stig ut i ingenstans. Den tog vi så klart. Efter att Dan sprungit in med nyllet i ett spindelnät (spindeln satt kvar i återstoden av sitt nät som väl var - vi andra fick ducka under) så fick vi vår belöning. Vi fick ännu en vacker utsikt som veter bort från Kyoto. Vad berget heter kan jag inte komma ihåg just nu, men det lär enligt uppgift finnas apor där. Just det, Arashiyama tror jag att det heter.

Helt underbart! Vi bor en storstad men har vildmarken inpå knutarna. Inte lika kul med alla stora gula spindlar som finns i vartenda buskage, men det är smällar man får ta. Vi vart i alla fall lyckliga, svettiga och trötta när vi kom ner igen, vilket vår egenhändigt fotograferade gruppbild tydligt visar.

Byråkrati och tempel

Igår blev vi ivägskickade för att ansöka om japansk försäkring och alien registration card. Härligt och byråkratiskt. Först åkte vi till skolan (bild på campus bredvid) för att fylla i papper och sedan tog våra "buddies" (alltså japanska studenter som hjälper utbytesstudenter) med oss bort till vårt ward office. Hela proceduren tog nästan 3 timmar men vi hade rätt trevligt under tiden. Pratade med folk och lärde känna våra buddies. De bestämde sig för att Pernilla var för jobbigt att uttala, så numera är jag nog Peru-chan, vilket är rätt gulligt. Efteråt blev det såklart gruppbild (nedan).
Efteråt cyklade jag ut till det landsbygdsområde som ligger 10 min promenad från där jag bor (där jag förresten joggade på morgonen. kändes skönt, jag hade lite dåligt samvete över att jag inte tränat på en vecka). Helt underbart mysigt! Där odlas det ris, grönsaker och hirs och så finns det en liten sjö med en helgedom som vi tror är tillägnad en boddhisattva. Det var så fridfullt att bara sitta där och vara. Här nedanför ser ni hela helgedomen och bredvi ser ni mig. Allra längst ner är en bild över lantbruksområdet.

Cykelglädje!

Hej!

Idag var jag i mataffären som ligger längre bort men har bättre priser. Helt grym affär! Dit ska jag gå och handla i fortsättningen! Jag köpte en örtkrydda som jag inte visste vad det var och det visade sig vara oregano. Hurra! Gott!

Sen så har jag tagit tjuren vid hornen och mött min skräck för att cykla här. Cyklade till skolan och det gick jättebra! Yay! På skolan mötte jag Kate från mitt hus. Hon visade mig till cykelaffären där jag fick däcken pumpade (kuki oneigaishimasu), cykelstyret höjt och hjälp med att fixa mina skrikande bromsar (de gnisslar iofs en del fortfarande). Med ny luft i däcken är min kära hoj inte alls så trögtrampad längre så jag cyklade om kring och log som en sol när det gick undan i nedförsbackarna. Jag var tvungen att ta en extra tur, så kul var det!

Efter middan satt jag o Danny och pluggade japanska. Han satt och svor över att han inte kan komma ihåg alla kanji och jag försökte lära mig hiragana. Alla som bor här ska plugga japanska, så jag är i princip den ända som inte kan nåt egentligen. Man är rätt handikappad här om man inte kan japanska.

Glöm inte att komma med förslag på vad hojen ska heta!

Vad ska cykeln heta? eller Shoppingtur i Kyoto.

Vänner! Här har ni min eminenta cykel. Den har bara handbroms vilket gör den superläskig att köra (jag trampar bakåt och fanskapet fortsätter att rulla). Dessutom är det vänstertafik och väldigt backigt så jag är lite rädd för att köra den. Trögtrampad är den också. Och oväxlad. Förhoppningsvis blir vi vänner.

Dock behöver den ett namn. Förslag tages emot tacksamt. Jag tycket om färgen och cykelkorg är lyxigt. Vrålåket kostade 210 spänn och vad jag vet lever dess förra ägare fortfarande.


Här nedan har ni entrén till mitt nya hem. Jag kan intyga att det är lika prydligt utanpå som inuti.

Det som har hänt idag är att jag träffade Jenni idag vid stationen. Efter en fika (mitt första kaffe sedan jag kom till Japan! yay!) så blev det en shoppingtur. Mina vänner, Japan är ett farligt land. Det finns HUR mycket skit som helst man kan köpa. Här nedanför ser ni de takbelagda shoppingatorna som man aldrig hittar ut ur.

Själv har jag investerat i tejp, örngott, kameraväska, axelremsväska, tvättmedel och en näsduk. Vi träffade också på en tysk tjej från Jennis hus som vi hängde med. Sedan blev det middag och sen så blev det lite letande efter bussar och sen så kom jag hem. Trött men glad. Och en 450 spänn fattigare.

Nedan ser ni en stor krabba med rörliga ögon som sitter på en restaurang. Vi tyckte att den var läskig.

















Puss och kram på er! Och glöm nu inte att komma med namnförslag på cykeln!

Andra dagen

Jag ställde klockan på kl på 9 i morse, vaknade och stängde av den och sedan vaknade jag igen kl 12. Efter det käkade jag frukost igen med några amerikaner i 2½ timme. Sedan gick jag och en till av dem (Drew) ut för att se oss omkring. Vi gick till campus och tillbaka för att ha koll på att hur man hittar dit. Med de irrvägar vi tog så tog det oss hela eftermiddagen. Efter det så slappade vi en stund på våra respektive rum och sen så visade jag honom till affären. Sen gick vi hem, jag lagade middag vilket förbluffade alla i köket (att du orkar laga mat!) och sen satt jag och snackade med dem i köket i nån timme. Ringde hem och nu så sitter jag här.

Inte jättespännande, men det är väl sånt vardagspyssel som behövs. Det känns helt klart bättre än igår men det känns fortfarande konstigt. Det blir ännu mer upptäcksresande imorgon. Då ska jag ta mig in till stan. :)

Angående bilderna. Överst har ni utsikten från mitt rum. Sen en av alla läskmaskiner som finns i varje gathörn. Popcari Sweat är tydligen populärt... Det andra är gatubilder från min promenad.