Så kom jag då hit till sist. Trots att jag förberett så länge känns det ändå som att det blev så hastigt och lustigt att lämna alla. Kändes vemodigt att åka ifrån gamla trygga Sverige. Nu är jag i alla fall här efter en lång dryg resa via Paris. Trots att jag är dödstrött har jag egentligen ingen lust att lägga mig. Det är lite svårsmält det här.
Hur som haver. Jag är här och jag bor i ett riktigt lyxigt korridorboende med ett hyffsat stort rum med gott om förvaringsytor, egen toalett och handfat samt egen balkong. Vi delar kök, dush och bad. Trots trevliga korridorskamrater (som är många gånger bättre än mig på japanska, i synnerhet kineserna som är bättre på japanska än engelska, vilket ger mitt självförtroende en liten törn), har jag lite svårt att finna mig tillrätta här. Allting är så otroligt prydligt, enhetligt och välordnat att det känns mer som ett hotell än ett hem. Som väl är finns det stora lådor med prylar som tidigare utbytesstudenter lämnat efter sig som man fritt får botanisera i. Så jag har skräpat ner med filtar, galgar, kuddar och lite så för att få en personlig touch. Jag ska få upp lite grejer på väggen också så blir det väl lite bättre. Men skåpen här är så sjukhusgröna att jag får ont i magen så ni får gärna lov att skicka bilder och vykort med snigelpost som jag kan täcka dem med.
Jag får nog ge Peregrin rätt i alla fall. Det kommer att kännas mer som hemma när jag känner igen mig bättre. Imorgon är nog missionen att snoka in omgivningarna. Momoe har varit här idag och hängt och vi har gått och handlat käk, så nu har jag så att jag klarar mig ett tag. Jag har ocksså blivit stolt ägare till en ny begagnad hoj. Jag lägger förhoppningsvis upp bilder på den imorgon och om ni känner för det kan ni väl ge förslag på vad den ska heta.
Förhoppningsvis ska det komma med lite bilder till det här inlägget också om blogspot vill som jag vill. Kram.
